Richie Lawrence

Dela den här recensionen:

Pianot har fått sig ett uppsving de senaste åren i amerikansk folkmusik, vilken allt mer har börjat letat sig tillbaka tillbaka till första halvan av 1900-talet. Möjligtvis som en reaktion mot de senaste årtiondens kommersiella country. Richie Lawrence är ett utmärkt exempel på när elgitarren får ge vika för pianot och det vilda pianospelandet i Call me back är ett upplyftande inslag. Bäst blir det på den bluesiga Tracks of time, som förflyttar mig på en tidsresa till en mörk, rökig källarklubb. Tyvärr blir det ögonblicket kort. Snart blir det för hurtigt och glättigt och till slut kan jag inte ta Richie Lawrence på allvar längre. Synd, för det skulle ha kunnat bli riktigt bra om jag bara hade fått stanna i den där mörka källarklubben. Water passar som trevlig bakgrundsmusik men blir inte mycket mer. Vill du ha låtar som fastnar istället inom samma genre rekommenderar jag i stället att du lyssnar in dig på The Felice Brothers.