Skivrecension

Walking shadows
Sängkammarjazz

Joshua Redman

Walking shadows

Skivbolag: Nonesuch/Warner
Recenserad av: Jan-Anders Eriksson
Publicerad: 25 jun 2013

Dela den här recensionen:

Här har dom verkligen inte hållit igen med stråkarna. Ibland som i Lush life och Easy living så mycket att Joshuas spröda ja nästan trötta saxofon med nöd håller sig flytande i allt det goda söta. Sentimentalt och dramatiskt i överdos. I Joshuas egen Last gimps of Gotham, som har ett påtagligt mörker, fungerar den överdådiga orkestreringen bättre. Skönt befriande är spåren utan stråkar och med Brad Mehldaus piano; Let it be, Star dust och Final hour. Men även om Redman i slutet av Beatles-låten sträcker ut och brölar loss rätt ordentligt vill det aldrig lossna riktigt. Ren, enkel, tidlös och innerligt skön är dock Bachs Adagio med bas och lätt rasslande trummor till Redmans känsliga Lars Gullin-liknande sax.


Fler recensioner

Annonser