Peter Somuah

Att smälta ihop en rad olika influenser är trumpetaren Peter Somuahs tanke med sin musik. Genom skivans elva låtar blandas element av post-bop, arabisk musik, latin-grooves, blues, funk och influenser från ghanansk musik. Man kan lätt missa en del av influenserna eftersom trumpetaren och hans medmusiker fått ihop alla delarna till ett skönt flöde där delarna har mindre betydelse för upplevelsen. Mycket beror det på det tajta och varierade flytet från rytmsektionen; Anton de Bruin på Fender Rhodes, orgel och andra klaviaturer, Marijn van de Ven på bas, Jens Meijer på trummor och Danny Rombout på slagverk. 

Arrangemangen är genomarbetade och det finns många detaljer att upptäcka efter hand, inte minst från Anton de Bruins klaviaturer. Modern jazz kan ibland kräva en hel del av lyssnaren, men så är det inte här. Snarare är det en relativt lättillgänglig musik som möter lyssnaren. Albumet igenom finns en generös känsla av att vilja dela med sig av en rad fina berättelser och det uttrycks inte minst genom Peter Somuahs många utmärkta trumpetsolon.