Puuluup

Dela den här recensionen:

Jag har sällan önskat att jag förstått estniska så mycket som när jag hör Puuluup, för att döma av både deras hemgjorda videor och när jag sett bandet live genomsyras deras sångtexter av duons rejält skruvade humor. Men det är inte så dumt att hålla tillgodo med musiken heller.

Med sina röster och varsin stråkharpa samt en hel del elektronik – och förstås den loopingteknik som avspeglas i bandnamnet – skapar de klanger och rytmer som låter betydligt större och mer omväxlande än som borde vara möjligt att få fram ur de små instrumenten. Strängarna plockas med fingrarna för att skapa djupa basgångar, genom att slå an och skrapa på stråkharpornas träkroppar skapas rytmer som studsar hit och dit, och då och då används även stråkarna. 

Melodierna ligger dock huvudsakligen i sången, som oftast är flerstämmig och med en maffig basröst i botten. Här finns inte många spår av folkmusik och den urgamla stråkharpstraditionen. Puuluups musik är väldigt svår att likna vid något annat, även de låtar som har tydlig inspiration av reggae och dub låter helt unikt, och måste helt enkelt höras.