Eva Rune

Dela den här recensionen:

Det är alltid tryggt att luta sig tillbaka i Eva Runes rutinerade folkmusikaliska famn, men på skivan Vida får vi dessutom njuta av helt nyskrivet vismaterial. Både text och musik är Eva Runes egna skapelser och bakom arrangemangen finns dessutom hennes genialiska kompmusiker; den ständigt lika lyhörde och genommusikaliske Mattias Pérez (tolvsträngad gitarr, mandola och kantele) och den finstämde världsbasisten Anders Jormin (kontrabas).
Med sina naturlyriska texter skapar Eva Rune likt Alf Hambe en egen visvärld, som vaggar och lockar lyssnaren in i metafysisk stämning. Melodierna är eteriskt vackra, suggestivt blåtonade och arrangemangen besjälat framförda av ett till fullo utvecklat samarbete mellan sångerska, gitarrist och basist. Skivan är välförsedd med nyansrika pärlor men låten Petrichor, som Eva Rune tillägnat sin dotter, berör alldeles extra och väcker doftminnen av stilla regn mot torr sommarjord. Eva Runes första skiva med eget material ger mersmak.