Jan Hammarlund

Dela den här recensionen:

De som upplevt, eller i efterhand rotat i, den svenska proggrörelsen kan inte ha missat Jan Hammarlund. Han är en aktivist man stött på i alla möjliga sammanhang, stödgalor och politiska aktiviteter, gärna med koppling till Chile. Jag vill leva i Europa är nog hans mest kända, kanske enda riktigt kända låt, och kanske mest i Arja Saijonmaas version. På sin nya platta kör Jan Hammarlund vidare i väletablerad stil. Förutom att tiggande romer nu nämns är det är svårt att förstå att det handlar om en ny skiva. Här är mycket Joe Hill, arbetare i strejk och röda fanor. Man måste beundra konsekvensen och uthålligheten i den kamp som hans musik innebär. Men om det är rätt sätt att formulera solidaritetstankar för dagens ungdom kan man undra. Några låtar är nästan parodiskt schablonfyllda. Titellåten Vid kajen tycker jag om, visserligen strejkbrytare i handlingen, men låten kan mycket väl vara en av Jan Hammarlunds bästa någonsin. Fin melodi och struktur.