Alice Babs

Dela den här recensionen:

Den här minnesboxen har inget lyxigt utseende men är maffig till innehållet: sex cd med 129 ”tidigare outgivna rariteter”. Inte ett enda spår har funnits på skiva förut och det är inte heller alternativa tagningar av låtarna utan privatinspelningar, provskivor, helt outgivet material, konsertupptagningar med mera. En del låtar finns utgivna på skivor men i andra inspelningar och oftast sjunger Alice Babs då också till andra musiker.
Jazz (på engelska och svenska), visor, klassiskt, schlager, pop och den kvalitetsunderhållning som Swe-Danes blandade med jazz, pop, skämtlynne och musikantskap. Brett alltså, så bred var sångerskan Alice Babs. Vissa inspelningar – som Pudelvisan (vad handlar den om?), Ingo cha cha (om boxaren Ingemar Johansson), countrydängan Han kom från Texas och poplåten Det är sommar – kan få en att undra om Alice någonsin sa nej, tack när en producent bad henne sjunga in en låt.
Inte heller uppskattar jag – trots att självaste Ellington tyckte annorlunda – när hon i till exempel No words blues, för att nämna en enda låt, förvandlar jazz till konstmusik. Fast klockrent sjöng hon alltid och här finns guldklimpar, även för mina öron. Jag har alltid tyckt att Alice Babs var bäst när hon sjöng jazz på svenska, förenade svenskt och amerikanskt, schlager och visor med jazz. Som i ett knippe Povel Ramel-låtar, särskilt den typiskt ramelska Be-bop-knopp och en riktigt jazzig Mitt eget blue Hawaii. Även låtar från Swing it magistern- och Vårat gäng-tiden är bra exempel på svensk swingjazz.
Och när hon ville – ja, lyssna på Bluer than blue och St James Infirmary – kunde hon faktiskt plocka fram en bluesig, raspig jazzröst. Kompet är toppklass: pianisterna Bengt Hallberg och Charlie Norman, orkestrar ledda av bland annat Thore Ehrling, Miff Görling och Harry Arnold.