Hemjord

Dela den här recensionen:

Måste erkänna att jag vid första lyssningarna var ganska tveksam till dessa sånger, i första hand på grund av texter som verkligen balanserar på den slaka Pettson/skogsmullesång-linan. Men, efter kanske tio lyssningar är jag ganska helsåld, det måste jag också erkänna. Naturlyriska visor med stänk av kritik av svensk miljöpolitik på 2000-talet, texter av poeten Maria Westerberg, som skriver under pseudonymen Vildhjärta. Sjungna och komponerade av de alldeles utomordentliga vissångarna Frida Granström och Johannes Söderqvist. Nästan så att de borde ha gjort varsin skiva. Å andra sidan fungerar de ju bra ihop också. Söderkvist med sin mjuka men ändå fylliga röst och Granströms personliga stämma med aningen småländska r, trots skivans Värmlands-ursprung.
Musikaliskt är det ömsint med melodier att minnas, hitpotential i flera. Frida Granström spelar väl på fiolen, mer stilfullt än tekniskt briljant, snyggt solo exempelvis på Kommer du ihåg. Banjo är ett instrument som har svårt att ta sig in i svensk folkvisa, men här visar Tobias Strömberg hur fint den passar in bland fioler, gitarrer och bas. Musikaliskt är tongångarna mest åt det brittiska hållet.
”En vacker dag ska jag vandra ut i en skog. Om det finns någon kvar …”. Med den textraden slutar denna samling visor, och de sätter sig fast som kardborrar på en yllekofta.