Hansan

Hansans tredje album går ut hårt. Skivans titelspår Vargar kastar loss med ett stackatodrivet uppmanande. En snudd på ilsket bluesdoftande inledning som strax får sällskap av rösterna. Sofia Talviks mer försiktiga stämma stödd mot Stefan Sundströms morrande och näst intill gläfsande röst.

Spår två, Allting är förlåtet, följer upp med att våga sig på ett nästan raga-liknande mässande och malande. Här får cellons drönande sällskap av tassande trummor och lekfulla körer i fjärran.

Från den lite oväntade inledningen leds vi sedan med på lite mer upptrampade Hansanstigar. Alltså, vemod, mjukt 1960-tal, svensk folkmusik och kärleksförklaringar till Barbro Hörberg och lite, lite Robert Broberg. Hela tiden med Sofia Talviks röst och David Floers känsliga cello längst fram på första raden.

Förutom inledningsduon finns annat som sticker ut extra – den lätt hypnotiska Sov och gryningsljusskimrande Hela natten lång. Annars är det samma varsamma mix av folkmusik och visa, med små, försiktiga jazztoner som Hansan skämt bort oss med på sina två tidigare album.