Blowzabella

Dela den här recensionen:

Blowzabella fortsätter sitt fyrtioårsfirande med återutgivningen av Vanilla, från 1990, som länge har varit omöjlig att få tag på och blev gruppens sista album på sjutton år, efter att gruppen splittrades i slutet av 1990.
Vanilla visar fram Blowzabellas tuffare, mer experimentella sida, med både rock- och punkattityd, som på spåren Spaghetti panic, Horizonto, Famous wolf,  The R S B & The Hobb och inte minst den intensiva, avslutande live-versionen av Spagnetti panic.
Blowzabellas mix av drones och saxofoner – deras wall of sound – och blandning av traditionella och egenkomponerade dansmelodier baserade på engelska och europeiska dansrytmer, gav dem en särställning i den brittiska folkvärlden. Deras vision och sinne för melodi och rytmik kommer till sin fulla rätt här.
Bandets visar också sin spännvidd från enkla sololåtar till intensivt svängiga spår, med mördar-vevlira av Nigel Eaton och läcker funkbas av sedan dess avlidne Ian Luff (till vars minne återutgivningen har dedikerats), till sånger med gruppens vokalist, Jo Freya, vars tolkningar av den franska La belle s’est endormie och Griegs/Ibsens Solveigs sång är speciellt tilltalande.