! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Nylonsträngat

Intermezzi

Uno Dos

Skivbolag: Homerecords
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 11 sep 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Elisa Bianchin, Robin Bruyére, Sophie Demanet, Léa Dessart, Nelly Gérard, Hélène Käfer, Amaury Meyers, Julien Schoonbroodt, Quentin Dujardin, Pierre Insalaco, Maud Sautois, Marine Swaab och sist men inte minst bandledare Eric Bianchin. Lika många nylonsträngade gitarrer samt någon elektrisk, Lite sång, trumpet, kontrabas, oud och trummor. Speciellt njutbara är trumpetsolona. En inte så liten dos portugisiska och spanska influenser på två njutbara cd-skivor från den vallonsk-belgiska staden Liége. Skiva ett är inspelad 2011 och tvåan 2013. Bandet har utvecklats under tiden, kompmusikerna är utbytta och tvåan mer en helhet än ettan påstår bandet själva, men jag tycker att båda är lika bra. Jag associerar faktiskt mer till portugisisk gitarr än spansk. Kompet gör musiken varierad och trummor ger emellanåt tungt stöd åt det massiva nylonknäppandet. L’oiseau des mers på skiva ett har en minimalistisk minnesvärd melodi med en hel del Vivaldiinspiration. I Cancion känner man igen mer folkmusikaliska toner och Sous la banquise är modernt frijazzig och gitarrfri. Ungefär samma stilmässiga variation på skiva två. En skön skiva som tål många lyssningar.

Annonser