Momo

”Dreams of samba, dream of summer” sjunger Momo alldeles i slutet av Dream of samba, det tredje – tillika charmigt engelskspråkiga – spåret på Tum tum tum. Och precis så är det. Hela albumet, det åttonde i ordningen för den brasilianske multiinstrumentalisten och producenten, är inget annat än en dröm om sommaren och samban! 

Värme och öm elegans omfamnar en direkt och släpper aldrig taget. I stället vaggas man av de omisskännliga rytmerna till ett sinnestillstånd som känns ungefär precis som Momo sjunger; glatt, uppsluppet och inspirerat, hela tiden på gränsen till ett soligt skratt. 

Influenserna är många: MPB, tropicália, afrobeat, psykedelisk folk och jazz samsas om utrymmet här, och jag inbillar mig att det är Momos lekfulla och uppenbart alldeles chosefria inställning till musiken (och livet) som hindrar hela kalaset från att bli brokigt. I stället blir det en uppslukande och karaktärsfull uppvisning i hur man kan komma sommaren nära trots att det står september i kalendern.