Avishai Cohen

Dela den här recensionen:

Nej, det här är inte den kända basisten Avishai Cohen, utan trumpet-esset med samma namn. Det måste vara ett helsike att vara två så prominenta musiker i den moderna jazzvärlden, ständigt aktuella med nya skivor och turnéer – och så heter de exakt samma sak!
Triveni II följer upp den väl mottagna ettan och har den uttalade ambitionen att fånga känslan Cohen får när han lyssnade på Billie Holiday. Cohen vill åt det enkla och ärliga, och visst lyckas hans lyhörda trio på den här skivan. Ett direkt tilltal som tilltalar direkt.
Liksom på Introducing Triveni är musiken inspelad live i studion under två dagar i Brooklyn, strax innan julen 2009. Kontrabasisten Omer Avital glänser verkligen i de här inspelningarna och ihop med den spänstige batteristen Nasheet Waits följer han Avishai Cohen genom fyra av Cohens egenkomponerade alster, jazzstandarden Willow weep for me och fem nummer från jazzstorheterna Dizzy Gillespie, Charles Mingus, Don Cherry och Ornette Coleman. Den senare tolkas två gånger och är en tydlig ledstjärna för Cohen, liksom Miles Davis. Det här är faktiskt första gången Colemans Follow the sound spelas in på skiva.
Don Cherrys Art Deco repriseras från Introducing Triveni i en alternativ tagning där Omer Avital får leka loss ordentligt på basen. Triveni-trion uppdaterar ledigt postbop-ådran och placerar trumpeten i en kontext som oftast är vikt åt tenorsaxofonen. Spontanitet och spelglädje, seriositet och spexhumör är nyckelorden på en sällsynt stark skiva.