Laïla Amezian

Dela den här recensionen:

Spännande! Sångerskan Laïla Amezian är av marockanskt ursprung men har Bryssel som bas. Till TriOde har hon tonsatt dikter och texter från den arabiska världen. Någon är av en samtida libanesisk poet, andra är från 1100- eller 1300-talet, alla andas allvar. Som sällskap på färden har hon den svenska cellisten Anja Naucler och slagverkaren Stephan Pougin. Tillsammans gör de musik som på ett nytt sätt sammanför olika musikaliska traditioner och som de kallar arabo-jazz-classical music. Bara sättningen i sin udda treformighet är tillräcklig för att väcka intresse. Men det är främst samspelet eller, rättare sagt, det gemensamma uppdraget, som pockar på intresse. För de tre förmedlar något som griper tag utan att jag begriper ett ord av vad hon sjunger. Starkt! Undantaget från språkförbistringen är den alltjämt upprörande klassikern Strange fruit. Här som ett lätt absurdiskt drama visar den sig vara lika giltig nu som när Billie Holiday gjorde den odödlig.