Trilobit

Dela den här recensionen:

Det första som drabbar mig när jag börjar lyssna på Trilobits andra, självbetitlade skiva är djupbasen som dundrar rakt in i bröstet, på framför allt första spåret Varsel. Jag tänker instinktivt – detta är postrockjazz! Först är det nog Simon Svärds gitarrspel, men egentligen är det väl den ljudvägg som Simon tillsammans med Stina Hellberg Agback, som blev först i Sverige att ta jazzexamen på harpa, frambringar pådrivna av Karl Janssons trummor. Nu är inte allt på Trilobit en massiv ljudvägg. Lugnare och långsamt sökande toner på Kolerakyrkogården och stillsamt bluesiga Sjömannen hörs innan den elektrifierade Konstant automat drar igång. Jag säger som islänningarna: Harpa till folket!