Tim Hegarty

Dela den här recensionen:

Tributalbum görs det inte för få av. Trots det finns där några som utmärker sig. Det mest uppenbara exemplet är kanske Chris Potters Gratitude från 2001, som nog kan betecknas som något av en modern klassiker.
I jämförelse står sig dock Tim Hegartys Tribute slätt mot Chris Potters dito, i synnerhet vad gäller ambitionsnivån. I stället för egenkomponerade stycken som vart och ett är avsett för varje respektive tenorlegend, nöjer sig Hegarty med att välja ut ett antal favoritlåtar från sina egna läromästare. Tillsammans utgör de en samlad bugning inför dessa legenders gärning. Den här enklare vägen gör att Tribute inte kommer i närheten av Gratitude, men för att vara en hyllningsplatta når den ändå hyfsat långt. Till viss del beror det så klart på Hegarty själv och hans mustiga tenorspel, men till stor del också på ett gäng utmärkta medmusiker, som veteranerna Kenny Barron och Rufus Reid.