Nicolas Masson

Dela den här recensionen:

En grupp som spelat ihop i tolv år gör här sin debut på ECM, med en jazz som passar skivbolagets profil väl. Tidvis kommer jag att tänka på Keith Jarretts nordiska kvartett från 1970-talet. Det är samma lyhörda och melodiska approach till jazz här, men med annat temperament och annat tonspråk. Saxofonisten Nicolas Masson har skrivit skivans nio låtar som sedan kvartetten format tillsammans, en del kompositioner mer hårt hållna, andra med mycket utrymme för improvisation. Tolv år är en rätt lång tid och mycket hinner hända. Den här kvartetten har utarbetat ett synnerligen lyhört spel, på sina ställen bara antydningar som fångas upp av någon av de andra musikerna.
Rytmiskt och klangligt varierat med många utmärkta melodier, även i improvisationerna står ett melodiöst spel i centrum. På piano hörs Colin Vallon, basen spelas av Patrice Moret och bakom trummorna sitter Lionel Friedli. Från att tidigt i gruppens historia varit inne på ett tätt och energiskt samspel med bland annat Miles Davis sextiotalskvintett som förebilder, så har de hittat ett mer avskalat uttryck. Det blir till en musik jag inte kan få nog av, både avslappnat och med bibehållen skärpa rakt igenom.