Wayo

Dela den här recensionen:

Tre bybor slår på en kpaningbo, ett instrument som kan liknas vid en stor xylofon i trä. Någon sitter på en gugu, en trumma som gjorts av en stock. Genom att föra benet upp och ner ändrar han instrumentets tonfall. Så går det till när Wayo skapar sin musik. Människorna gör musiken tillsammans, och Wayo är inte namnet på ett regelrätt band eller en orkester – det är namnet på själva byn i södra Sudan. En by som ligger i utkanten av landets huvudstad Juba.
Hypnotiskt upprepade ramsor skapar transliknande stämningar ovanpå de snabba kpaningbo-slagen som liksom bubblar och sprudlar fram, så fort går det. Trumslagen är afrikanskt polyrytmiska och skivan har en väldigt stark närvarokänsla.
Någon har smällt upp inspelningsutrustning och fångat det som händer, en modern antropologisk ansats.
Om vi hade varit på plats skulle vi ha fått uppleva dansen också; nu får vi blott ana den i ljudbilden. Det är andra bybor som är med och dansar och rör sig runt musikanterna. Ibland tar de över något instrument, eller skapar ljud på handtrummor eller klockor.
Några av spåren på skivan är manipulerade i efterhand och det hela för tankarna till minimalistisk musik eller elektronisk dansmusik från väst. Rejven raskar över discen.