Skivrecension

Tolkar Kristina Lugn
Dikt som jazz

Sarah Riedel

Tolkar Kristina Lugn

Skivbolag: Diesel Music
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 16 okt 2016

Dela den här recensionen:

Att sätta musik till dikter är svårare än man kan tro. Poesi har ju en inneboende rytm, men det behöver inte betyda att den poetiska rytmen är så melodisk att den blir en sång. Och när en dikt har tonsatts bör framförandet också ge något mer, fördjupa och/eller bredda, än när man läste dikten på papper.
Sarah Riedel har sjungit in ett album med dikter av Kristina Lugn, en till lika delar realistisk, humoristisk och livssvart poet. Pappa Georg och Sarah själv samt musikerna och skivans ackompanjatörer, pianisten Jonas Östholm och kontrabasisten Viktor Skokić, svarar för tonsättningarna.
Det börjar mycket bra med dikten/sången Solröda segel, som Georg Riedel placerat i sin typiska blandning av jazz och folkton samt gett känslan av schlager. Sarah Riedel sjunger mitt emellan skönt och sorgset, tätt intill tonerna, rytmen och stämningen. Hon modellerar och modellerar om orden, synar dem från andra hållet, när både verser och några ord repeteras och betonas.
I ett obevakat ögonblick, som hon själv har tonsatt och där Östholm spelar tramporgel, fungerar – nästan – lika bra. En annan stämning, mer av svart humor, men samma arbetssätt med upprepade rader. Däremot hänger orden upp sig ibland, går inte riktigt ihop med tonerna till en sammanhängande melodi. Och det är problemet, åtminstone för mig. Andra kanske lyssnar på det här mer som diktdeklamation?
Som sagt, att tonsätta dikter är svårt. Ett par rader ska ha en melodi medan orden i nästa par rader inte kan få samma melodi och ändå ska de höra ihop, ha nästan samma melodi. Inte ens mästaren Georg Riedel lyckas varje gång. Så tycker jag, samtidigt som jag upptäcker att den pianohetsiga Jag har tapetserat om ditt rum ju också är riktigt bra. Och annorlunda. Ännu en ny stämning.
Chansen är stor att albumet växer. Kanske bör jag också uppleva Sarah Riedel, Jonas Östholm och Viktor Skokić på scen: se, höra och känna den nära live-känslan när dikter blir sånger, går från poet genom sångerska till lyssnare. Men tills vidare avvaktar jag, lite avogt.


Fler recensioner

Annonser