Cumbian Colors

Dela den här recensionen:

Cumbia från Öresund, kan det vara något kanske? Cumbian Colors är sextetten från Köpenhamn, med medlemmar från Chile, Colombia och Danmark som älskar, förvaltar och förädlar världens mysigaste svängmusik.

Bandet själva presenterar sitt album som ”en påminnelse om att leva mer i nuet och använda det förflutna som ett verktyg för att skapa en bättre värld”, och även om det må låta lite storvulet, så fungerar det utmärkt som programförklaring.

Med millimeterrespekt för traditionella arrangemang kryddar de försiktigt, försiktigt med lätta uppdateringar. Ovanpå trummor, timbales och det trygga baslunkandet flyter klarinett och övrigt blås och målar fjäderlätta melodier. I fjärran hörs plötsligt zampoñas och en djembetrumma, medan texterna uteslutande handlar om fina saker – värme, kärlek och musikens urkraft.

Och så gungar det på, i elva spår. 45 minuter av tryggt och snyggt dansgolvsvaggande. Bitvis blir upplevelsen kanske lite stillastående och bristen på dynamik sticker då och då upp sitt fula tryne. Något saknas, något skevt och oväntat som lämnar lunken, något som skriker till och griper tag i hjärta och själ.

Men när det funkar som bäst – som i upptemporökaren Cumbia del tambor eller i sjukt svängiga Cumbia en Copenhagen – sprider det skenbart enkla en värme och får det att pulsera, till och med i de mest odansanta musklerna. Allra bäst blir det ändå i Fuego, när cumbialunken blandas upp med afrobeatdriv.

På skiva är Cumbian Colors en trevlig bekantskap, men jag är övertygad om att de live på en scen lägger på hundra procent och välter det mesta över ända.