Omar Souleyman

Dela den här recensionen:

Att Omar Souleyman har en ny keyboardist har kanske inte varit någon huvudnyhet i informationsregnet, men om man följt den syriska sångaren ända sedan Sublime Frequencies började att ge ut hans musik för tio år sedan är det en chock. Rizan Said, som i fjol släppte en soloskiva under titeln The king of keyboard, har varit den kreativa motorn bakom Omar Souleymans uppdaterade mix av musikstilar från nordöstra Syrien. Hasan Alo, som är ny man vid syntarna, fortsätter i samma stil, men tar dabke-soundet ännu längre in i en västerländsk kontext, med fet produktion och lika delar EDM och arabeskmelodier. Ånyo häftigt att höra arabisk popmusik med ett sådant driv i syntmelodierna, men när jag jämför med de tidigare skivorna, i början samlingar med låtar från kassetter, har det blivit mer utslätat. Förståeligt att Omar Souleyman vill jobba i proffsiga studios, men musiken tappar något av sin ursprungliga udd.
Ett par av låtarna känns således som påkostade upprepningar. Annat fungerar hur bra som helst, som Chobi och Ya bnayya, medryckande partymusik i galet tempo, och balladen Mawal. Chobi får en annan innebörd när jag läser texterna som finns översatta i skivhäftet. Omar Souleyman, främst bröllopssångare, kommenterar situationen i Syrien. I sex år har han levt i exil; han längtar tillbaka, till sitt land, till sina älskade som finns kvar.