Jason Robinson

Dela den här recensionen:

Den blinde siaren Tiresias sägs ha levt under sju generationer och varit både kvinna och man, tidvis välsignad tidvis förbannad av gudarna. Kopplingen är inte glasklar, närmast en kompositionslek med siffror, men den amerikanske saxofonisten Jason Robinson berättar också historier. Till god hjälp har han ett välrenommerat gäng musikaliskt tungviktiga män med bland annat basklarinetter, tubor, bastrombon, gitarr, ståbas och två trumset. Instrumenteringen och klangerna är tydligt inspirerade av den mästerlige Henry Threadgill och hans olika 1980- och 90-talsband, som The Very Very Circus. Inte samma högspänning, närmare den moderna jazzfårans mitt, men det rullar på bra. Gitarristen Liberty Ellman ingår i Threadgills nuvarande grupp Zooid och Bill Lowe på tuba och bastrombon spelade med Threadgill redan på slutet av åttiotalet.
Soloinsatserna ligger nära det mänskliga talet och bjuder in lyssnaren. Trummor och basfiol bär både fram och upp musiken, banar vägen, ofta med tubahjälp. Klangerna naturligt mörka, men de glänser och gnistrar. Intensiva pratglada meningsutbyten får vi vara med om, lättavlyssnade är de.