Alexandra Ravald

Dela den här recensionen:

Härmed debuterar Alexandra Ravald, ännu en ny, svensk jazzsångerska. Hon sjunger lika bra också, både tonsäkert och rytmiskt, som många av de tidigare. Låtarna på debutalbumet är hennes egna. Än slinker de åt jazz och än åt soul och funk men aldrig slinker de ner i diket. Vilket är synd. För det innebär att hon inte satsar så mycket att hon riskerar att trilla omkull.
Oftast bra men anonymt, lite opersonligt. Melodierna saknar konturer. Eller också beror det på att hon inte lägger så mycket inlevelse i framförandet att resultatet blir tillräckligt uttrycksfullt. Alexandra Ravald spelar också piano och några gånger, bland annat i de mer soulfunkiga The mist och Wonder where you are, uppstår en närhet mellan röst och piano som får mig att lyssna till och tänka på Nina Simone.
Bäst när det spelas och sjungs lite tuffare, då det blir jazz i soulen snarare än soul i jazzen. Den musikaliska personligheten på skivan är nog – ännu så länge – elgitarristen Jim Kaneko, som spelar fingerflinka, ljusa jazztoner med rockmusik i sikte. Göran Lundberg, bas, och Alfred Götesson, trummor, bildar en följsam rytmduo som släpps lite lagom fria. Robert Nordmark gästar på saxofon och drar musiken åt jazzen.