Elsie Ahlstedt

Dela den här recensionen:

Hon utbildade sig till operasångerska, det kan man höra, har spelat med Hacke Björksten och framträtt med Monica Zetterlund. Skivdebuterade 1967. Vad hände sen? På reklammanér antyds en fortsättning, men här avslöjas inte mycket om sångerskan. Inte heller var och när och med vilka musiker skivans 25 minuter med åtta låtar är inspelade. Utom att det är gjort under enkla tekniska förhållanden, vid olika tillfällen och i en enda tagning, passande för en personlig jazzutgåva med mystisk aura. Hon har en för dessa sammanhang något skarpslipad röst, lite oböjlig, om man nu ska drista sig att jämföra med Monica Z. Men klar och stark om man behöver kula hem korna. Och visst finns här både intimitet och inlevelse för jazzskägg att lyssna på.
Folkvisor och standards, som Gravy waltz av Ray Brown, Vallåt av Spel-Anders Clason och Fats Wallers Honeysuckle rose, där hon riktigt tar ut svängarna.