Colbjörn Lindberg

Dela den här recensionen:

Colbjörn Lindberg är en svensk trubadur långt ut i gitarrfingerspetsarna, med nylonsträngad låda vilande på magen. Här tolkar han Nils Ferlin, med stor hjälp av producerande och nyckelharpspelande skivbolagsdirektören Josefina Paulson och Carina Normansson på fiol. Enstaka stöd av David Odlöw på durspel och Peter Danielssons banjo och gitarr.
Colbjörn själv håller sig strax ovanför den teatraliska vissångens hala is. Hans röst är ganska djup och aningen hes men en lätt och luftig nyckelharpa och dito fiol bryter fint av mot denna, dessutom i många stilfulla arrangemang. Ibland är de dock för nära varandra i stämmorna, stråkinstrumenten förtar varandra lite och bättre hade kanske varit med ett per visa. Fördelen med ett enda instrument märks tydligt i de fina durspels- och banjoinslagen. Ibland kompletterar Paulson och Normansson med sina ljusa röster och det gör de riktigt bra, lite som de smått förföriska sångduos Leonard Cohen omgav sig med.
Tonsättningarna är gjorda av Colbjörn själv och hans pappa Lennart H Lindberg. För dessa får de klart godkänt även om Syner i lövsprickningen redan har två lysande melodier och knappast behöver en till, och I folkviseton som inte är min Ferlinska favorit men redan har en väl inarbetad melodi som är svår att förtränga. För något år sedan lyssnade jag mycket på Robert Vennströms personliga Ferlintolkningar, där dikten Ryck upp dig ingick till typisk Vennströmsk melodi. Så min första reaktion på Lindbergs version blir ett ”varför?”. Men det får erkännas, de tre nämna visorna funkar även i coole björnen Colbjörns tappning.