Vennström & Bugge

Dela den här recensionen:

Ganska snart efter duons mycket fina Ferlin-skiva Till bergen har vissångaren Robert Vennström och hans fenomenale vapendragare på dragspel Heine Bugge producerat ytterligare en cd med tonsatta dikter, denna gång av en väldigt blandad poetskara bestående av elva män, Harriet Löwenhjelm, en okänd samt en av Vennström själv.
Lite skeptisk var jag till så snar utgivning av liknande upplägg som förra skivan, bortsett från att de på fem sånger kompletteras av utmärkte basisten Ole Amund Gjersvik. Dessutom, vilket ibland är ett allmänt skivrecensionsproblem, fick herrarna sällskap av två riktigt maffiga världsmusikproduktioner något som inledningsvis gjorde att denna cd kändes aningen tunn.
Men, det visade sig snart att mina öron behövde något att vila till, och texter att fördjupa sig i och då växte sig dessa fina tolkningar av de aktuella poeternas dikter till något precis lika stort som på Ferlinskivan. Vennströms melodier är omisskännliga, liksom hans röst och Bugges dragspel är påhittigt och följsamt. Hade gärna hört det fina basspelet på alla visorna och även mer av Vennströms snygga gitarrspel. Men det är ändå bra som det är och favoriten är nog ”en sjömansvals för landkrabbor” av den obotlige romantikern, Uppsalabon och akademiledamoten Per Daniel Amadeus Atterbom. En tolkning jag föredrar framför Jean Sibelius överdrivet högtravande körversion. Bättre än Sibelius alltså.