Vennström & Bugge

Dela den här recensionen:

Ferlin är aldrig fel. Det är min första tanke när jag ser denna skiva. Trubadur med gitarr och extra komp av norsk dragspelare – inte direkt nydanande tänker jag sen lite förutfattat. Men herreminje så oförutsägbart bra detta är. Vennström, med förnamnet Robert, har inte landets största tonomfång i stämman, vilket ju påverkar melodiskrivandet, men utifrån dessa förutsättningar har han gjort 16 alldeles utomordentliga tolkningar. Den allvarliga Inte ens en grå liten fågel har fått ett infall av en av de sämre göteborgsvitsarna och inte ens det känns krystat här. Samma med Inte ens det förflutna, med emellanåt parodisk sång på småländska.
Robert Vennströms gitarrspel är luftigt och lätt med en hel del spel på de högre banden med några läckra flageoletter, som exempelvis i Döden. En skiva att kedjespela. Hade kanske till och med varit lysande även utan dragspelare, men Heine Bugges klaverspel förgyller, för att ta till i underkant. Norrmannen Bugge är helt enkelt en mästare med enormt varierat, känslosamt och fantasifullt spel. Trevligt nog får han stort utrymme. Får erkänna att instrumentet inte jätteofta får mig att haja till, men här är det bara att lyssna och njuta. För att finna bättre Ferlintolkningar får man nästan gå tillbaks till Ferlin själv. Som förresten hade en av de mäktigaste stämmorna jag vet och den med detta komp, tanken svindlar. Men Vennström duger gott i många år.