Simin Tander

Dela den här recensionen:

Inspirationen kommer från många håll, liksom denna multinationella kvartett. Den tysk-afghanska sångerskan Simin Tander sjunger här på flera språk, både egna kompositioner och tonsatt poesi från flera århundraden, och har sällskap av indisk-norska violinisten Harpreet Bansal, svenske elbasisten Björn Meyer och schweizaren Samuel Rohrer på trummor och elektronik. Här finns en sång på napolitansk dialekt som kompas av skärande ljusa violintoner, en dikt av Percy Bysshe Shelley, spansk 1500-talsmusik, en traditionell norsk sång som görs ytterst avskalad och stämningsfull, och så flera texter på pashto. 

Simin Tander kan absolut sjunga vackert och känsloladdat, det visar hon i flera stycken, och ibland blir det nästan lite väl stillsamt. Det är framför allt i de egna låtarna som Tander tar ut svängarna som mest, särskilt när hon i den experimentellt pop-jazziga Woken dream lägger stämmor och verkligen använder rösten som ett instrument och får fram allt märkligare ljud. När rösten smälter samman med Bansals glidande violinstämma över Meyers djupa bas och Rohrer glesa pukrytmer i inledande Meena är en annan höjdpunkt på The wind.