Kris Davis & The Lutoslawski Quartet

Samtidigt som den i Vancouver födda och uppväxta men numera i New York bosatta pianisten och kompositören Kris Davis gjort en lång rad skivor både i eget namn och tillsammans med jazzmusiker som Ingrid Laubrock, Ken Vandermark, John Zorn och Esperanza Spalding är hon skolad i klassisk musik och visar i sina mångfacetterade kompositioner på inspiration från säväl tonsättare som Olivier Messiaen och John Adams som från Cecil Taylor och Geri Allen.

Davis har under senare år tagit emot en lång rad utmärkelser, bland annat en Grammy 2023 för bästa instrumentala jazzalbum för samarbetet med Terri Lyne Carrington på skivan New standards, och blev av Down Beats läsare framröstad som årets pianist 2020.

På albumet The solastalgia suite, vars titel anspelar på det begrepp som filosofen Glenn Albrecht myntade och avser det lidande man kan känna när omgivningen förändras på ett sätt som kan kännas som förstörelse, vill Davis i sin musik spegla en oro inför inte minst de pågående förändringarna i klimat och miljö.

Den i åtta stycken indelade sviten framför Davis tillsammans med den polska stråkkvartetten Lutoslawski, vilket leder tankarna till traditionell kammarmusik. Men den ofta dissonant framtonande musiken är betydligt mer komplex, där stämningen växlar mellan sorgsenhet, ilska, trots och möjligen ett uns av tillförsikt.

Starkast intryck här ger de mest expressiva styckena, som Towards no earthly pole med sina skrapande stråkar och preparerat piano och de närmast brutala The known end och Pressure & yield, men hela albumet genomsyras av en sällsam dramatik som imponerar starkt.