Susana Santos Silva

Dela den här recensionen:

Här finns inga taktstreck eller melodier, utan mikrodynamik och en väldig energi. Fem intresseväckande och provocerande stycken på en knapp timme. Solotrumpet digitalt från karantän i Porto. Pandemin begränsar rörligheten men ger möjlighet att betrakta små händelser och detaljer i en skenbar stiltje. Samma utblick fast alltid förändringar för ett skarpt öga.

Vart och ett av orden i skivtiteln ger i tur och ordning namn åt skivans fem stycken. Först The. Plötsligt och pockande far en ton ur trumpeten och håller i. Tonen raspar och spretar, sveper med sig dammråttor och sandkorn och håller sig på spåret. Full spinn i tjugo minuter utan att riktigt röra sig ur fläcken. En utmaning som möjligen slutar i ett accepterande av läget. Same är försiktigt prövande, hummar en smula nyfiket, skapar en skuggton en dubbelbild vid sidan av, med ett visst hopp i klangen. Is. Snabbväsande tystviskande undervegetation i ett stilla hörn. Ytligt händer inget men i det lilla händer mycket. Always skärper tonen, blicken stadigt framåt, en myriad av mångtydiga små förskjutningar. Vilken utsikt, vilket skenbart stillastående lugn! Different. Mångsprakande flimmerljud. Ilska över påtvingade regler kanhända, men också livligast, en snabbspolad film där man hör mer ju noggrannare man lyssnar. Slutet abrupt, tystnaden ekar.