Anita Wardell

Dela den här recensionen:

För att komma från en artist som främst är känd för sin talanger som scatsångerska, är det en glädjande överraskning att höra brittiska Anita Wardells The road. För även om hon visst tar tillfället i akt att visa sina scat-chops här och där, är det inte det som står i centrum – det gör snarare texterna. Wardell är nämligen också känd som en fena på att sätta texter till befintliga instrumentalstycken, så kallad ”vocalese”.
I de flesta fall är det en företeelse som ger ett ganska olyckligt resultat, men i Wardells händer får såväl Metheny/Mays Travels (omdöpt till titelspåret The road) som Bobby Hutchersons Mirrors naturliga och motiverade versioner med text.
Med detta i sinnet kan man ha överseende med ett och annat scatäventyr, som det på Hermeto Pascoals sambaboppiga Frevo em maceio. Även Wardells infall att sjunga en bossaklassiker på brasilianska (anar vi ett Esperanza Spalding-komplex?) får passera. I det stora hela är The road rätt så trevlig vokaljazz.