Skivrecension

The road to Jajouka
Hyllningsplatta

Diverse Artister

The road to Jajouka

Skivbolag: Howe Records/Naxos
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 3 jun 2014

Dela den här recensionen:

Ända sedan Paul Bowles, William S Burroughs och deras avantgardistiska polare färdades till Marocko på 1960-talet har The Master Musicians Of Jajouka haft ett mystisk, drömskt skimmer kring sig. Hypnotisk och fascinerande, en närmast hallucinatorisk lyssningsupplevelse. Musik med urgamla anor men med tidlös relevans.
Ornette Coleman var tidigt ute med sitt gillande. Rolling Stones-medlemmen Brian Jones såg till att de hamnade på lp och senare tillhörde industrimusikpappan Genesis P-Orridge deras främsta tillskyndare. Material-grundaren, allround-basisten och producenten Bill Laswell likaså.
På den här cd:n hyllas mästermusikanterna av en rad västerländska musiker tillika fans. Allt under producenten och jazztrummisen Billy Martins översyn. Det är en blandning av helt nya framföranden och remixade versioner. Den musikaliska ledaren Bachir Attar själv hörs i flera spår. På inledande Hand of Fatima spelar han på bamboflöjten lira ihop med jazztrion Medeski Martin & Wood och skeva gitarristen Marc Ribot, som även trakterar banjo här. Låten följs av Grateful Dead-slagverkaren Mickey Hart som jobbar sig framåt ihop med skivspelartrollkarlen DJ Logic.
Så där håller det på. Vi möter John Zorn, chilipepparn Flea, Lee Ranaldo från Sonic Youth, tidigare nämnda Coleman och Laswell. Till och med London Philharmonic Orchestra tar sig an Jajouka-musiken.
Det hela håller en oväntat hög lägstanivå, för vi vet ju att dylika projekt lätt blir splittrade. Intänkterna går till The Jajouka Foundation, till bevarandet av de här musiktraditionerna. Så det är egentligen inte så mycket att grunna på, trots allt.


Fler recensioner

Annonser