BCUC

BCUC (Bantu Continua Uhuru Consciousness) hyllar på sin femte skiva alla människor från Soweto som kämpat för ett drägligare liv, under apartheid, men även i dagens södra Afrika, med stora klasskillnader och ett samhälle där många känner sig marginaliserade. Politisk musik, men med frenetiska rytmer och en positiv vibe. Några läsare kanske har sett sjumannabandet live, de gjorde omsusade konserter i Skandinavien 2019, bland annat på Clandestinofestivalen. 

De betraktar sig i huvudsak som ett liveband, skivorna brukar innehålla ett par långa låtar, men på The road is never easy har BCUC koncentrerat sig på fler, kortare spår, och variationen är större, från Fela Kuti-besläktad afrobeat till punkig känsla och sydafrikanska rytmer och ibland dyker gospel upp som eggande inslag. När bandet bildades för över tjugo år sedan var de besatta av amerikansk soul och r’n’b men hittade sig själva när Nkosi Zithulele, Kgomotso Mokone (bandets enda kvinnliga medlem) och de andra i bandet började sjunga på zulu, xhosa och flera andra sydafrikanska språk.

Benen rör sig och jag viftar på armarna och hela kroppen liksom vaknar till musiken. Soul och inslag som dub finns där, ett spår som Afropsychedelic känns klyschigt, förutsägbart, men i nästa ögonblick är jag med på båten igen när de skruvar upp tempot i exploderande låtar som Amakhamandela. På den avslutande Matia a rona ke bophelo ekar ett band som Ladysmith Black Mambazo. 

BCUC bejakar sina rötter, men tar flera steg in i framtiden. När kommer de till Sverige igen?