Beverley Martyn

Dela den här recensionen:

Bill Fay gjorde det i förfjol. Vashti Bunyan gjorde det redan 2005 och Linda Perhacs passade på tidigare i år. Nu är det brittiska Beverley Martyns tur att följa upp ett långt uppehåll med ett nytt, tongivande folkalbum.
Beverley Martyn, änka till John Martyn, inleder sin första skiva på tretton år utmärkt. Som en vårbris ringlar Reckless Jane fram, med stråkharmonier som minner lika mycket om framlidne maken John som kompisen Nick Drake. Men om ni trodde att Beverley Martyn, i likhet med namnen nämnda i inledningen, producerat ännu ett i raden av eteriskt finstämda album tror ni fel. Tänk snarare Neil Young runt Tonight’s the night. Även om vi pratar om flummande ung man kontra dam i sjuttioårsåldern är rösterna svåra att hålla isär. Lägg bara till lite mer akustisk ton och The Staples-touch så har ni bilden ganska klar.
Samtidigt som Martyn ser tillbaka på sitt liv förklarar hon att hon fortfarande är att räkna med, ibland nästan i överkant knarrig och bredbent, men aldrig oengagerad eller handfallen.