Steve Earle

Dela den här recensionen:

Steve Earles fjortonde studioalbum, The low highway äger inte mycket av det väl sammanhållna formspråk som har genomsyrat merparten av artistens produktion under 2000-talet. I stället ser albumet Earle vända och bända på det vida spektra av musikaliska uttryck som har utgjort en närmare trettio år långa karriär.
Närmast minnande om 1997 års utmärkta genremix El corazòn spretar albumet i eklektisk lekfullhet, utan att för den skull göra avkall på vare sig brinnande nerv eller en tematisk röd tråd av påtagligt angelägen kapitalismkritik.
Nog för att somligt, som de allra mest halvdana försöken till giftig ironi och några trött utmjölkade countryrock-bagateller, haltar en smula. Men det är obetydligt smolk i en i övrigt välsmakande bägare, där Steve Earle fortsätter att plöja sin fåra med tillsynes outtröttlig vitalitet och närvaro i ton och tanke.