Henry Priestman

Dela den här recensionen:

Henry Priestmans musik är avväpnande rättfram. Artisten vet att odla en falsk naivitet i sitt musikaliska och lyriska anslag för att synnerligen effektivt närma sig lyssnaren, och samtidigt lyfta sina kvaliteter som låtskrivare i ljuset.
De naket självutlämnande livsreflektionerna och samtidskritiken från solodebuten The chronicles of modern life är närvarande också här. Men de är mer melankoliskt tonade och orädda att låta tungsinta skuggor sota de många gånger skarpt humoristiska narrativen.
Så gör Henry Priestman också folktintad rockmusik lika lättillgänglig som mångbottnad. Här med bladvändare till låtar på ett album som med ständig glimt i ögat förmår att djupt beröra.