Michael Mantler

Dela den här recensionen:

En uppdaterad version av Michael Mantlers klassiker från 1968 föreligger nu. På ursprungsversionen kunde man höra några av dåtidens stora jazzprofiler: Cecil Taylor, Don Cherry, Pharoah Sanders, Gato Barbieri och Larry Coryell bland andra. Den har gått mig förbi, men uppsättningen musiker är förstås enastående.
Trumpetaren och kompositören Michael Mantler tyckte det var spännande att återvända till materialet och då förstås förändra det en del. Andra musiker medverkar och han har lagt till en stråkkvartett, dessutom har han reducerat antalet basar i orkestern. I stora delar är det en väldigt fri form av jazz som spelas, vilket jag inte tidigare hört i storbandsformatet. Det händer mycket i musiken hela tiden, så musiken kräver närlyssning. Med de många dissonanserna och även hur orkestern används så ligger musiken ofta nära nutida konstmusik. Spännande i långa stycken, men också rätt påfrestande. I sina bästa stunder får vi ta del av en virvlande klangvärld och en dynamik mellan det maxade och det intima. I andra stycken blir det för rörigt för denne recensent.