Juni Habel

Detta är norska sångerskan Juni Habels tredje album. Hon sjunger lågmält, med en sårbarhet i rösten, och fingerplockar sin gitarr på ett sätt som för mig tillbaka till 1960-talets folkrevival och sångerskor som Anne Briggs, Bridget St John och Joan Baez (men jag tycker mig också skönja ett uns av First Aid Kit).

Cd-häftet listar ett flertal olika instrument (orgel, piano, bas, såg) som antagligen ligger lågt i mixen, och huvudsakligen är menade att förhöja sångernas drömska stämningar. För det är trots allt Habels röst och gitarr som är viktigast. De förmedlar en sammanhållande ödslighet i sångerna, en ödslighet som också framgår av skivans omslagsbild.

Två av spåren står ut – den skönt gungande, instrumentala Pearl cloud song, tydligt inspirerad av amerikansk country och förstärkt med fiol och pedal steel, och den mystiska, orientaliskt inspirerade acid folk-kompositionen Gitarhum, som för tankarna till Pentangle.