Jenn Grant

Dela den här recensionen:

Redan i de allra första tonerna, på albumets första låt The Fighter, visar Jenn Grant att hon tänker ta med lyssnaren på en delvis annan musikalisk resa jämfört med föregångaren Honeymoon punch. Hypnotiska pedal steel-toner svävar ovanför en pådrivande banjo som stöttas av ett rytmiskt bas- och trumkomp.
Kanadensiska Jenn Grant har tidigare visat att hon är en duktig sångerska och låtskrivare, men här framgår det med all tydlighet att hon är bättre än så. Med The beautiful wild verkar Jenn ha hittat hem. Det är nedtonat, lågmält, känslofyllt och förtrollande. De elektroniska inslagen som fanns på föregångaren är borta och de folkliga americanainfluenserna får större plats. Men även blås, groove och körer som emellanåt ger en skön sextiotalskänsla.
Under inspelningen av albumet hann Jenn Grant med att både gifta sig och förlora sin mamma i sjukdom. Ytterligheterna löper som parallella trådar genom skivan och Jenn bjuder lyssnarna nära inpå livet. Resultatet är smärtsamt vackert.