Klabbe Hörngren

Dela den här recensionen:

Efter sju skivor med Banken begår pianisten Klabbe Hörngren solodebut. Han har flyttat hem till Värmland (det tror han kan vara den bästa terapin) och i sin stuga i skogen har större delen av skivan skrivits och spelats in. Det har ofta funnits något meditativt med den musik Klabbe Hörngren har skrivit till sin grupp – men här tar han det nästan ett steg längre, både när det gäller komposition och ljudbild. Alla ljud kommer från pianon, analoga syntar och trummaskiner, och den otroliga finkänsligheten i låtarna och spelet ger det hela en tydlig ECM-känsla.

Något annat som är tydligt är att det är just Klabbe Hörngren som är artisten bakom musiken, om än i ett personligare och mer avskalat sammanhang. Det är en blandning av komponerat och improviserat, elektroniskt och akustiskt, explosivt och avvaktande om vartannat (och ibland samtidigt). Lite vemodigt, men framför allt sitter varje ton precis där den måste vara – Klabbe siktar, skjuter, träffar mitt i prick. Även som soloartist blir precisionen hans signum.