Anita Livstrand, Daniel Westerlund

Dela den här recensionen:

Tänk dig ett gäng ganska flummiga indier som får för sig att jamma i en mörk källare. Långa ganska introverta låtar. De skaffar ett par syntar, samplar lite Terry Riley och bjuder in en banjo och en mungiga. Rummet fylls på med en countrygitarr, och så – jojk! Magdansös, banjosolo av okänd härkomst och så tänds ljuset, röken skingras, och där står bara två personer från olika generationer: Anita Livstrand har varit med hur länge som helst med sina slagverk, Daniel Westerlund lite nyare men också driven i sitt uttryck. Förvånad men inte besviken sätter du dig ner på en kudde och fortsätter njuta.