Fri Form Folk

Dela den här recensionen:

Gästrikland har sin regionala historik om spelmän och låtar koncentrerad kring den kända Jernbergstraditionen, särskilt omtalad under första halvan av 1900-talet. Runt familjen Jernberg fanns en stor musikalisk släkt i flera led. Särskilt Gustav Jernberg (1881-1964) är framträdande med ett betydande låtmaterial i sin repertoar. Han bildade Jernbergstrion med sina söner Anton och Herbert, en fioltrio som blev ett begrepp under 1930- och 1940-talen. Trion bar fram en tradition av gästrikelåtar och väckte ett särskilt intresse med sitt ålderdomliga spelsätt.

En nutida spelman med djup kännedom om Jernbergslåtarna är Sven Ahlbäck som under sin långa spelkarriär gjort dessa låtar kända. Med den nu utgivna cd-skivan tar han ett nytt grepp om de gamla låtarna ur Jernbergarnas spelmiljö. De nya inspelningarna gör han i trio tillsammans med Olof Misgeld, också han en skicklig fiolspelman, och Petter Berndalen, folkmusiker på trummor.

Låtarna som är Sven Ahlbäcks trogna följeslagare får här byta skepnad och form. Kraften i den vackert utsirade låtrepertoaren, i huvudsak polskor, får en ny lyftning genom ett närgånget samspel mellan fiolerna och trummorna. Den friare formen för hur låtarna framförs och omtolkas ger en ökad lyster till fiolspelets finstilta detaljer. Stundtals framstår de gamla hållbara polskorna som förädlade klenoder att upptäcka på nytt. Det snabba och samtidigt sirliga fiolspelet överglänser säkerligen med sitt formspråk det tidigare mer traditionella Jernbergsidiomet. De konstfullt sökande inledningarna till låtarna övergår strax i täta, intrikata stämspel som blir ett intensivt och förtätat samspråk mellan fiolerna. Som om fiolerna vill något mer än att spela själva låten – att få järnet att glöda. Krusningar och utsmyckningar fyllda av hängivenhet.

Trummorna har en annan funktion än att enbart vara ett ordinärt trumkomp som inte förmår följa fiolspelets rörlighet och finlir. Trummorna är här en jämbördig stämma tillsammans med fiolernas stämspel, inlindade i varandra. Med trummorna lägger Petter Berndalen sin egen stämma som i närgånget samspel med fiolerna fångar in melodin. Folkmusiken får nu sin verkligt fria form.