Stille Grender

Skivtiteln Svart senker natten seg är den norska inledningen på luciasången Natten går tunga fjät. Den första låten, Det lyser i stille grender (på svenska: ”Det lyser i stilla små byar”), är en norsk julsång från första delen av 1900-talet. Och då Norges landsbygd är mer levande än vår, så lyser det fortfarande. 

Musiken rör sig stillsamt och mestadels fridsamt, trots spända gitarrsträngar och rätt hårda nedslag på pianotangenterna, basen är oftast diskretare, mer magkänsla, men även där kan man någon enstaka gång höra fingrarna skava mot strängarna. En pysande trumpet rör sig som en lysande måne på en himmel täckt med tunna moln, siluetten (trumpettonen) är mjuk. Ibland växer den stillsamma inledningen på sången till pockande och energisk som i Joli kjem, en traditionell melodi från Palestina. Eva Bjerga Haugen med sin röst är centralpunkten i dessa Stille grender. 

De tio olika sångerna (varav en är nyskriven) är med sitt sammanhållna sound ändå olika till karaktär och melodi. Den studsiga Carol of the bells är en folkvisa från Ukraina, Deilig er jorden (psalm 297 i vår psalmbok) är ursprungligen en folkmelodi från Schlesien. Här klingar den som en försiktig förhoppning och inte som det självklara konstaterande som den brukar.

Bjerga Haugen spelar också piano och kalimba. Morten Askildsen på gitarrer, Simen Kiil trumpet och Thomas Bang kontrabas. Silad genom en varsam jazzattityd har de gjort en julskiva, som nog kan vara aktuell året runt.