Uusikuu

Dela den här recensionen:

Bandet Uusikuu (nymåne) firar sitt tioåriga lirande bland finsk populärmusik med ett nytt (deras tredje vad jag förstår) album som träffande nog heter Suomi-Neito (neito = mö). Suomi-Neito är Finland personifierad. På kartan manifesteras ju landet som en människa av kvinnligt kön med en arm (fram till 1944 då Petsamo införlivades med Sovjet hade Finland två armar). Det är där bandet hämtar sin inspiration, det är deras ursprung och identitet.
De har plockat guldkorn från 1930- och 1960-talens musik med några välkända låtar som etsat sig fast i den finska folkloren såsom Kotiseutuni (Min hembygd), Muistan sua Elaine (Jag kommer ihåg dig Elaine) och ”Miss-Suomi-låten” Armi som är döpt efter världens första Miss Universum från 1952, Armi Kuusela.
Det är magiska tangor, hurtiga humppan, suveräna schottisar, svängiga foxtrots och evergreen-schlagers med finska stories om hemlängtan, hjärtesorg, hopp, framtid – what ever.
Det fjärde spåret Tuulia (Vindar) är egenskrivet med inspiration från vokalisten Laura Ryhänens egen Hilja-mommo: en melankolisk tango om att följa sina drömmar vart de än leder. Kapteenin pöydässä (Vid kaptenens bord) är en schottis som skrivits speciellt just för Uusikuu. Med sista spåret Kehtolaulu hyljätylle (Vaggvisa för den övergivne) gör bandet en musikalisk landvinning: en finsk bossanova!
Hur som helst, ett album att plocka fram då hemlängtan blir alldeles outhärdlig. Inte undra på att bandet blivit ett av dragplåstren när Finland firar 100 år nästa år.