Townes Van Zandt

Dela den här recensionen:

Demos, alternativa tagningar och tidigare outgivet material med den legendariske Texastrubaduren Townes Van Zandt, samlat på två cd och med en ingående omslagstext av Colin Escott. Gillar du redan Townes är det ett givet köp.
Även de som blott doppat tårna i den musikaliska guldvaskarflod som den alternativa countryns pappas livsverk utgör har mycket att hämta här. 1971-1972 är liksom inte kattskit när det gäller Fort Worth-sonens kronologi och diskografi. Det var då albumen High, low and in between och The late, great Townes Van Zandt föddes.
Detta är också innan knarket trasade sönder talangen. Townes Van Zandt dog ju 1997, vid 52 års ålder.
Hans låtar har hållits levande inte minst genom beundrarnas coverversioner. Bland dessa märks exempelvis Bob Dylan, Norah Jones, Steve Earle, Robert Plant & Alison Krauss.
På Sunshine boy möts vi av intima versioner av tidigare kända låtar, men här finns också nummer som inte hörts alls – plus några covers. Bo Diddleys Who do you love, som ju även The Doors gjort till sin, är som gjord för Townes Van Zandt. Samma sak med The Rolling Stones berömda countryövning Dead flowers.
Bland det nya skiner särskilt Diamond heel blues. ”Muhammad Ali, he’s the champion us longhairs love the most/Man, Uncle Sam has chased him, chased him from coast to coast” – Van Zandt visar ständigt sin briljans som textförfattare, vare sig det handlar om personliga ämnen eller den större bilden.
Gamla fans som lyssnar noggrannt får en ny inblick i mannens kreativa process i de ohörda versionerna av känt material. Och Pancho and Lefty, en countrylistetta i Merle Haggard och Willie Nelsons tolkning, har aldrig låtit bättre med upphovsmannen själv.
Faktum är att det nästan går att börja i den här änden, lika gärna som de vanliga skivorna eller cd-boxen.