Jacob Anderskov

Dela den här recensionen:

Det här är musik som tar form i gränslandet mellan jazz, modern klassisk musik och då och då en skärv friform. Partituret har sina luckor men avgjort inte tillräckligt många och långa för att det ska vara toner man dansar eller hinkar öl till. För här talar vi konsertant musik som insisterar på rätt inställt fokus – för ömsesidig skärpa. Minsta avvikelse och jag tenderar att tycka att det mesta är oväsen. Men med omvärlden korrekt avskärmad sugs jag in i spännande förlopp som har samma verkan på mig som en halvtimme på spikmattan. Jag måste vara på plats, fysiskt och mentalt, för att kunna ge mig hän. Då utfaller belöningen, obehag förvandlas till behag och därefter en kvardröjande känsla av förhöjd koncentration.