Anne Hytta

Dela den här recensionen:

Hardingspelare tycks ha en utpräglad känsla för hur en slått ska förmedla den speciella kvalitet som spelmannen vill uttrycka i sitt spel. Anne Hytta är en av dessa norska traditionellt skolade hardingspelare som visar noggrannhet och klangkänsla i sitt personligt utmejsade spel. Sedan unga år har hon följt sin väg in i de spelsätt och den starka förunderliga klangvärld en hardingfela representerar. Den repertoar som vuxit ur en mycket lång norsk speltradition och förts vidare i generationer av namnkunniga föregångare. Som några av hennes läromästare, Einar och Olov Löndal och familjen Buen, som förankrat henne i en djupt rotad känsla för allt som slåttespelet representerar.

På sin förra solo-cd lät hon sina egna kompositioner bli en egensinnig klangvärld som växte fram ur ett klassiskt hardingspel med olika stämningar av instrumentet som gjorde slåttarna till utgångspunkt för ett meditativt och konstfullt skapande. Hon söker ständigt efter nya musikaliska uttryck som styrs av det material som slåttespelet ger henne. Också i sitt återkommande samspel med musiker inom andra musikområden och genrer strävar hon efter att förankra sitt instrument som en självklar röst med egen profilerad klang.

På sin andra nu aktuella cd fördjupar hon sig helt i ett varierat solospel av Telemarksslåttar ur områdets välkända slåttehistorik och från uppteckningar som inte tidigare finns inspelade. Hon bär fram ett traditionsmaterial där hennes drivkraft är att finna de egna varianterna bland slåttar som spelats av många föregångare och kanske genom åren tagit en alltför fast form. För att inom sig själv hålla sin musik varm och slåtten levande måste hon forma den med egna händer och i sitt eget medvetande. Anne Hytta visar åter sitt eget fördjupade skapande som traditionsspelman och arbetar minutiöst med detaljer i sitt spel som kan förändra upplevelsen av slåtten. Hennes subtila bearbetningar och förändringar visar hennes vilja att nå exakt dit hon vill.