Maria Lindström

Dela den här recensionen:

August Strindberg har aldrig hört till mina favoritförfattare även om hans plats i den svenska litteraturhistorien är svår att förbise. Om han visste vad Maria Lindström har hittat på undrar jag om han inte rest sig ur sin grav för att spöka lite.
Att tonsätta Strindbergs lyrik låter som en ganska märklig idé, men faktum är att Maria Lindström med detta lite udda grepp lyckas väcka min nyfikenhet både för henne och för den gamla poeten.
I tonsättningarna har Maria Lindström hittat en musikalisk ton som verkligen passar för Strindberg. Det är kantigt, vildsint och bråkigt med influenser från många olika musikstilar. Franska chansoner, svenska visor, munspel och ylande elgitarrer. Allt fyller sin funktion och allt lyfter fram själva lyriken på ett värdigt, men inte alls underdånigt sätt.
Det här är riktigt roligt och annorlunda. Att det troligen hade retat Strindberg något alldeles kopiöst gör det verkligen inte sämre.