! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

På afrobeat-spåret Lira Gillar

Femi Kuti / Made Kuti

Stop the hate / For(e)ward

Skivbolag: Partisan
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 19 feb 2021

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Vart är vi på väg? Den nigerianska musiken tog nyligen klivet ända in i det svenska folkets fredagsmys. I På spåret dök Fela Kuti upp som ämne i den första utslagsmatchen i januari. Komikern Anders ”Ankan” Johansson var inne på att musikstilen kanske kunde heta ”happy jazz”, medan motståndarlagets Johan Glans från till synes ingenstans kläckte ur sig ”afro … beat”. Lagkamraten Farah Abadi replikerade att det kan musikstilen ju inte heta då den inte går att dansa till (!). 

Som tur var svängde pendeln tillbaka från hennes förslag ”afrojam” till afrobeat och med denna, en av två totala gissningar, förseglades därmed segern. ”Det här är bättre än att föda barn!” ropade en tårfylld Farah Abadi.

Just barn till Fela Kuti, det är Femi Kuti, som ju också före-kom i ett kortare musikvideoinslag i På spåret. Femi Kuti ligger bakom den ena av två nya skivor som hänger intimt samman. De släpps faktiskt som en dubbel cd alternativt lp. Legacy + kallas projektet som Femi Kuti och hans son Made (uttalas ”Mah-day”) nu avtäcker. De förfogar över varsitt album där de för vidare Felas musikaliska arv.

Nigerias stora musikaliska legendar Fela Kuti har kallats Afrikas Bob Marley och har haft stark påverkan på bland andra Brian Eno, Talking Heads, Damon Albarn och mängder av hiphop-artister. ”Black President” – som Fela Kuti kallats – har till och med blivit föremål för en framgångsrik Broadwaymusikal. Och så inbjöds ju de här bägge skivaktuella herrarna till att medverka på Coldplays senaste album.

Stop the hate. For(e)ward. Albumtitlarna skvallrar om innehållet på skivorna. Stop the hate är veteranen Femis tio spår långa album, medan sonen Mades förstlingsverk For(e)ward rymmer blygsamma åtta låtar. Låttexterna berör vanliga människors hårda arbete, hunger, orättvisor, politik och korruption. Ämnen liknande de som gjorde Fela Kuti till en nagel i de styrandes ögon, och som i februari 1977 förorsakade en räd av en tusenhövdad militärstyrka. En räd som blev döden för Femi Kutis mor.

Någon gång kan budskapet kanske kännas lite väl övertydligt för privilegierade västerländska öron, som när Femi Kuti låter en kör skandera ”Stop the land grab!” upprepade gånger. Men det är verkligen en anmärkning i kanten, ja till och med i överkant. Jag får väl helt enkelt hoppa över det spåret, eller bara vänta ut den lätt tjatiga låten eftersom den blott mäter 2 minuter och 32 sekunder. Det obevekliga svänget i skivans övriga spår går inte att förneka, som i efterföljande Na bigmanism spoil government, med hög-effektivt blås och pådrivande elorgel. You can’t fight corruption with corruption funkar också bättre, då musiken är mer omsorgsfullt utmejslad. För det här är funkigt som bara den, med återhållsamhet parad med plötsliga synkoper som får det att spritta i kroppen.

Så är afrobeat också en svåremotståndlig blandning av fuji från Nigeria, highlife från Ghana, jazz, funk, traditionell västafrikansk musik samt ibland en liten pipettdos psykedelia. Femi och Made har aningen olika förhållningssätt till arvet från Fela. Femi samlar många musiker, som spelar så tätt, så tajt. Allt är koncist och koncentrerat. Made Kuti är mer ”self-Made”, trakterar samtliga instrument själv. En multiinstrumentalist som spelat bas och saxofon i pappas band – även på dennes nya skiva – och som till skillnad från denne även studerat på musikkonservatorium i London. Där lärde han känna många i den unga jazzscenen, vilka visade sig vara Fela Kuti-fans.

Vilket spår de än växlar in på här når de bägge fram till personliga, smått lysande svar på På spåret-frågan. Och: det går visst att dansa till!

 

Annonser