Linnea Hjertén

Linnea Hjerténs solodebutskiva var ett av fjolårets stora utropstecken, och när nästa album nu släpps är den mest uppenbara skillnaden att där förra plattan helt byggde på ordlös stämsång har Hjertén nu skrivit texter till flera låtar. 

Den ordlösa I eld med täta röststämmor, låga borduntoner i botten och en pulserande trumma är en av plattans mest dramatiska låtar, likaså I aska där en ensam röst sveper in lyssnaren medan en tung trumma bultar, men också texter som titelspåret och Ensamhet så underbar visar Hjerténs förkärlek för skönhet och mörker i en ljuvlig kombination. I den sistnämnda lägger en moraharpa dessutom en snyggt murrig klangbotten som passar perfekt tillsammans med sångerskans mäktiga stämmor. Hela albumet är oerhört stämningsfullt, och Linnea Hjertén har tagit ytterligare steg på en mycket spännande väg.